Utgångspunkten i mitt projekt har varit framtidens ekonomi i relation till en fråga som i allt större grad blir ekonomiserad – vatten. I takt med att allt fler människor lever utan tillgång till rent dricksvatten så är det, och kommer fortsätta att vara, en stor utmaning i framtiden.
OAS är en model av ett rum, självgenererande på vatten. Genom att fånga upp vattenpartiklar i luften med hjälp av tyget i mitten av modellen går det att simulera ”daggpunkten” där droppar av rent, drickbart vatten går att utvinna. Jag har arbetat med biomimik och inspirerats av skalbaggen ”stenocara”. Skalbaggen har ett skal med egenskapen att generera vatten utav vattenpartiklar i luften, även på en av de torraste platserna på jorden, namiböknen.
Namnet OAS syftar till hur de vattenansamlingar, som historiskt förkommit naturligt, har agerat som en social yta och knytpunkt för allt liv. Jag har strävat efter att integrera den sociala aspekten i utformningen med bänkar, ingångar från alla sidor och att tyget, med sin runda form, bjuder in till social interaktion.
I nuläget har jag framförallt fokuserat på ett uttryck och en känsla. Verket kan såklart att komplettera med textmaterialt, och vore det relevant att ha med mitt verk på utställningen, är tanken att installera till exempel ett blått skiftande ljus för att illustrera vatten eller känslan av vatten i tyget. I så fall skulle verket behöva tillgång till el.
Förhoppningen med projektet är att förmedla att vatten inte ska vara en fråga om pengar, utan snarare en fråga om männskliga rättigheter och behov.