Trots människornas omfattande samhällsomställningar och nya globala reformer kring miljöpåverkan och resurskonsumtion (som trädde i kraft år 2030), fortsatte temperaturen i atmosfären att stiga många år, efter att de nödvändiga åtgärderna vidtagits.
I takt med den fortsatta temperaturstegringen blev det allt svårare att ta sig fram i städerna. Massiva regn, oönskade vattensamlingar och översvämningar blev alltmer vanliga, vilket ställde till det för bosatta i kustnära städer, såsom Göteborg. För att upprätthålla ett fungerande samhälle i rörelse fick stadsborna tänka om och anpassa sig till vattnet. Alternativa sätt att bygga samhällsrum och offentliga ytor på blev vanligare. Områden och platser som blivit utsatta för översvämningar under perioder kunde fortfarande brukas tack vare folkets goda inställning och önskan om att kunna anpassa sig till klimatet, hellre än att fly och bosätta sig på andra platser,
längre bort, högre upp eller längre in i landet. Pontoner, bryggor & däck som förankrades i marken kunde ta skepnad likaväl sociala ytor i det offentliga rummet som promenadstråk och cykelvägar.
Ett nytt öppensinnat och hänsynsfullt Göteborg skapade en flexibel stadsbild och infrastruktur som anpassade sig till moder jord.